söndag 15 november 2009

IFK

Sist jag skrev hade jag precis fått en förfrågan om jag kunde tänka mig att vara speaker på IFK handbolls's hemma matcher. Jag blev otroligt smickrad och såg det som en häftig utmaning! Till saken hör att jag aldrig hört någon speaker innan och därför hade jag inte aning om vad uppdraget innebar! Det kan också nämnas att jag inte en enda gång i mitt vuxna liv sett en handbolssmatch live!!! Det var när jag insåg det som det började kännas väldigt pirrigt!

Jag älskar utmaningar och blir lätt smickrad när jag får förfrågningar och det innebär att jag ofta säger jag innan jag tänkt igenom mitt ja! Anledningen till att de säkte en ny speaker var att han (M) som normalt har hållit i snacket hellre vill hålla på med musiken. De började då att leta efter en ny speaker. I den nytänkande banan ville de gärna sticka ut lite och därför tänkte de sig en kvinna med lokal anknytning. De hann kanske aldrig fråga någon mer än mig..........

Dagen när det var dags för match så satt jag och pluggade handbollsregler och möjliga texter nästan hela dagen. Jag filmade det jag sa och varje inslag slutade med att jag själv bara konstaterade att det låter för djävligt!

På plats i Idrottshallen så vågade jag inte röra microfonen före det var dags. M erbjöd sig att ta kommentarerna under matchen men jag ville löpa linan ut!!

M skötte sig perfekt. Han pepprade mig och under matchens gång så fick jag tips på idéer och tonfall och ibland mycket bra! Jag lovar, det var riktigt kul faktiskt!

Jag har bara fått partisk feed-back efter matchen och givetvis var den bra. Vet inte om de hade vågat/velat berätta om de hade ansett att det inte var bra!

Min man tyckte dock att det var häftigt att sitta i publiken och se & höra sin fru i detta ovanliga sammanhang. Han var som nykär när vi kom hem på kvällen! Han är underbar för han stöttar mig alltid till 100% i alla mina tokiga upptåg!

Kramisar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar