Faktiskt, det är så sällan man verkligen känner efter och uppskattar det man har. Jag lovade på Ledarskapsutbildningen jag gick på i januari att detta året skall jag göra en sak i taget och full fokus på det jag gör. Lättare sagt än gjort. När det känns som att miljoner saker flåser en i nacken och man varje dag undrar vad man glömt och missat denna dag. Svårt att somna för att man behöver göra minnesanteckningar i huvudet till dagen efter.... Ja, tåget bara rusar och själv rusar man också för man vill inte missa det.
Nu har jag dock bestämt att det får vara nog! Därför skriver jag det här så att jag inte kan ta tillbaka det. Det är viktigt både för mig och våra barn att jag hinner med dem NU och inte sen. Det är viktigt att jag hinner med min man som så tålmodigt parerar sina dagar med mina. Min kära familj coh då framför allt min mor som våndas över min stress och är superorolig att jag ska gå in i väggen.
Nu ska jag fokusera på jobbet när jag är där och på familjen när jag är hemma. Det är inte bra när de båda världarna snor av varandra!
Nästa lördag ska jag jobba både dag, kväll och natt och sen även på söndagen. Det blir kompensation genom att minst vara ledig fredagen men även gärna torsdagen om det blir möjligt. Ja, ni ser, jag pratar redan mot mig själv....
Kramisar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar