Nu har jag nog missbrukat min mors barnvakttjänster till den yttersta gränsen..... Så himla tråkigt att i stort sett bara träffa sin mor när man tar över ansvaret för barnen. Min älskade man har jobbat lite för mycket den sista tiden (detta året om jag är ärlig...). Känns tråkigt att det hela tiden är jag som är den som "behöver" barnvaktshjälp. Underbara mamma har de senaste veckorna ställt upp till bristningsgränsen och jag längtar efter semester så att vi inte längre har samma barnvaktbehov utan kan njuta hela familjen tillsammans.
Jag tror inte någon familj kan påstå att de lever jämnlikt men min man och jag har hittat vägar och uppgifter i och utanför hemmet som gör att det känns jämlikt och det är det viktigaste anser jag. Han är bättre på att städa toaletter och jag bättre på att vika tvätt osv. Under mina första år i arbetslivet efter barnen ställde han upp till max för mig och mitt jobb och nu när han har nya utmaningar ställer jag upp för honom.
Med två heltidsjobb så är det skönt att ha sin älskade mor vid sin sida. Hon ställer alltid upp i ur och skur och det mest skumma är att det enda hon förväntar sig i gengäld är lite tacksamhet. Inte mycket begärt må jag säga. Hon har inte världens lättaste liv då min styvfar är dålig och hon har ju inte bara våra två att ha äran att passa i bland utan även min systers två söner.
Hur hedrar man ovillkorlig kärlek på bästa sätt? Både jag och min syster vet att vi ibland sårar henne. Mamma vet alltid att vi inte menar något med det och har förmågan att alltid acceptera oss precis som vi är! Älskade mamma, jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar