Bryt ihop och gå vidare

Igår bröt jag ihop coh fortsatte en stund på morgon. Så pass att det var omöjligt för mig att visa mitt uppsvullna söndergråtna tryne bland människor. Jag bestömde mig för att stanna hemma från jobbet men det var til en början ett dumt beslut för så fort jag tagit beslutet blev jag rastlös. Jag började ta ut rastlösheten på städning av Elise rum men strax efter att jag påbörjat blev jag avbruten.

En helside annons i KristianstadsBladet var det deadline på 14.30. Det var bara att sätta sig vid datorn och knepa och knåpa. När den väl var klar hann jag precis med Elise rum innan skolan slutade 13 för barnen.

Båda två hade igår svårt att fatta att mormor var sjuk och de såg henne liggandes på sjukhus eller i en grav. "Ska vi gå och lägga blommor på mormors grav" undrade Elise. Jag bestämde därför att eftermiddagen skulle vi tillbringa tillsammans med mamma så att de båda barnen såg att ännu är det ingen skillnad bara för att mormor har fått bröstcancer. Det blir säkert långa diskussioner framöver med dem efter att mamma har opererats och beroende på vilka efterbehandlingar som krävs.

Barnen har framförallt svårt att förstå hur man får det? Vad säger man? Det är ju inte som de sjukdomar de är vana vid som virusoch infektioner.

De undrar också om de själva kan ha cancer. Och vad svara man på det? Det hoppas jag verkligen inte men man kan ju aldrig veta, eller?

 Rosa Bandet kampanjen på Facebook ökar stadigt men säkert. Känns som om när man får besked om bröstcancer den dagen kampanjen börjar på nätet så är det meningen att jag ska promota lite extra för just den kampanjen för forskning om cancer.