Farmor är inte bra. Sedan hon blev utskriven från sjukhuset har hon hamnat på ett korttidsboende i Bromölla. En trevlig avdelning på Korsvångsgården som heter Fyren.
Det hade nog faktiskt inte spelat någon roll var man hade hamnat när man är så illa däran som farmor var idag för det känns som om korttidsboende innebär vänterum på döden.
När vi kom i dag var farmor frösen och hade fått en värme madrass i sängen och extra filt på sig och ändå låg hon och huttrade. Hon var trött. Väldigt trött. Det märks på henne att hon tycker om att få sällskap för hon kämpar med att få igång konversationen med frågor om familj och händelser. Samtidigt med detta betraktar man henne och är imponerad över att hennes kropp verkligen orkar dra ett andetag till för det känns som om det förra kunde vara det sista.
Tydligen hade hon varit lika trött i söndags men sen i måndags och tisdags hade hon varit pigg och uppe. Skumt.
Pappa och faster håller för fullt på att tömma hennes lägenhet för den är uppsagd. Det blir ingt mer eget boende för farmor har de insett. Jag och pappa var där idag och jag skulle se mig om om det var något jag eller syrran ville ha. Det enda jag kunde komma på att vi ville ha var varsin kristallsockerskål och en av de danska porslins figurerna som kommer att få mig att minnas farmor.
Det känns hemskt att ha en närstående liggandes väntandes i ingens rum och i ingens hem. Det känns hemskt att man ska behöva "vänta" på ett "eget" rum när man förmodligen har så pass kort tid kvar. Kan man då inte få installera sig med sina saker runt omkring sig istället för att vara i ett rum där man inte känenr igen säng, möbler eller tavlor?
På tisdag får vi förmodligen också mer besked om mamma och fortsatt behandling av hennes cancer. Håller tummar och tår och hoppas att det är positiva besked! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar