Nu är vi uppe i luften och har varit så ett tag. Den berusade mannen med fru som absolut skulle på före alla barnfamiljer hamnade bredvid oss. Likaså den den store bryske mannen som absolut inte kunde fatta varför vi skulle bockas av på en lista innan vi fick tillträde till planet. Han har dessutom lyckats mucka med en söt tjej i de unga 20 för att hon inte sitter tillräckligt still i sin stol. Detta i främre delen av planet med mer benutrymme OCH innan dryck och mat serverades. Tur det inte var vi som hamnade framför eller bakom honom. Tror inte jag hade fixat det idag.
Antagligen kan inte personalen/tekniken på detta planet hanterar att vi hade betalat för vår dryck. Det innebär att de bjuder raden framför oss men inte oss, inte ens en blick vi får. De bjuder oss också men vi måste trycka på knappen och invänta att de behagar komma och sedan be om det. Dånade jag hellre betalt för det så att jag kan känna att det är ok att få uppmärksamhet. Jag vet, otroligt tramsigt men..... En känsla är en känsla!
Klockan är 18.15 svensk tid. Elise sover sedan en halvtimme. Lucas och Johnny likaså. Jag som gick upp 03 i natt bara för att jag skulle kunna sova på flyget är VAKEN!!!!! Rättvist? Det tycker inte jag.
Inget vin.... Som tur är så köpte jag en halva Baileys på flygplatsen. Alltid bra att ha till hands om situationen kräver det. Som nu till exempel. Alla sover och vi passerar ett turbulent område. Beckmörkt ute. Jag har ingen aning om var vi är någonstans. Perfekt. Baileys. Enda gången det inte är perfekt är när man mellanlandar och går igenom en ny security. Då snor de kvarvarande Baileys. Det känns lite som alkoholmissbruk.
Jag skulle komma tillbaka till rädslan. Jag borde kanske flyga mer....... Det är enda gången i mitt liv som jag har tid att skriva. Boken jag drömmer om att skriva kanske... Känns som om Baileysen börjar göra sitt.. förutom att de släckte säkerhetsbälteslampan och vi nu passerat turbulensen. Det har gått 45 min sedan jag började skriva.
Vilka konstiga tankar en ändå relativt normalt funtad människa får när ångesten sätter in och känslan av maktlöshet tar vid. Redan vid incheckningen av bagaget och vi får information om att det är fre seating på planet så började det. Jag hade redan kollat upp att vi skulle sitta på 19 E, F, G & H. Jag hade koll. De kontrollen från mig.
Vi for (=småsprang) igenom tax-free och de andra gjorde sitt bästa med att hänga på. Samtidigt så vet jag att på grund av att vi stod så långt fram när de började påstigningen så slapp vi en enorm ångest från mig som annars hade varit värre. Det var dock en och en halv timmes frustrerande väntan. en hel del armbågande skedde under den tiden.
Om mannen som jobbade för lufthavnen med de andra ute vid C39 idag läser detta vill jag bara säga "snacka om rätt man på rätt plats". Den mannen med sin ålder och sin ödmjuka framtoning fick mig att lugna mig lite. Han såg så många han förmådde och talade om hur de skulle gå tillväga. Han följde upp och trots mitt tvivel så levererades det han lovade! Tänk om jag hade haft den förmågan att behålla lugnet. Lite avis blir jag allt!
Nu går jag igång...... igen. Två familjer. 2 killar i 4 års åldern. Planet nersläckt för natt. Föräldrar njuter av musik i sina trendiga hörlurar de köpte vid förra vistelsen i Thailand. Vad gör barnen tror ni? Nepp, inte sover de i alla fall. Hoppas bara inte att de väcker mina för då vet Sara Ahlberg vad som händer........
Nu är snart min Baileys slut. Hoppas jag kan sova nu. Det serveras förmodligen frukost om 3 h.
Jag beställde transfer hemifrån via ett bokningsbolag. Tror ni att bilen står där när vårt försenade flyg anländer?
Nu har jag gett upp. Ingen ide att försöka sova. Ert glas vin fick jag till maten. Elise somnade i min famn efter det och INGEN kom på de 17 gångerna jag aktiverade att jag behövde kontakt. Med ett sovande barn i famnen kunde jag inte riktigt agera. Nu får besättningen ta skit för att jag inte kan sova. Det kan han ha som sa att han skulle komma tillbaka med mer vin efter första serveringen.
Jag måste sova lite. 2 h till frukost. Är rejält avis på fröken Skalman bredvid mig. Störande dingande och dongande, barn som skriker, vuxna som beter sig, turbulens, "you name it" HON SOVER!
Blev inte mycket sömn. När jag äntligen kände att jag skulle kunna somna då bestämde sig en söt liten bebis att ta i från tårna när den skrek i EN TIMME!!!
Nu har vi landat. Bara en timme efter utsatt tid. Varmt och skönt är det.
Louice Bodin
Skickat från min iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar