I går på morgonen flyttades jag ner till avd 37 från post op där jag legat övervakad hela natten som enda patient och en sjuksköterska och en undersköterska som passade på mig hela tiden. Superlyxigt. dessutom var cocktailsen de gjorde himmelska.
Så kom jag då till verkligheten...... Personalen i Hässleholm är duktiga. Då jag av någon anledning hamnat på senior habiliteringsavdelning !!! och alla andra patienter verkar snitta på en ålder över 85 år så kanske jag ändå hamnat lite fel. Jag delar dessutom rum med den enda som är under 85 och som ligger inne för alkoholavgiftning. Världar väldigt långt i från varandra men vi båda är väldigt tacksamma att just vi delar rum.
Personalen på avdelningen är ung och det första jag reagerade på när jag kom ner på avdelningen var hur de tilltalade varandra mellan personalen. De stod i korridoren och skrek på en kollega att ta lakan och rengöring för Kalle har kissat ner hela sängen. Det är inte sådant jag vill höra varken om någon annan eller att någon annan skulle höra om mig. Idag har dessa kommentarer inte haglat på lika mycket som tur väl är och förhoppningsvis var det en engångsförteelse.
Personalen är inte den samma utan verkar bytas ut eller vara på olika avdelningar olika dagar. Jag tror inte det skapar ett bra arbetsklimat precis. Min rumskompis säger att hon får upprepa saker om och om igen för att det under hennes 5 dagar här varit olika personal hela tiden. Idag på kvällen var det dock ny personal i gen och de hade tagit sig tid att läsa på innan de gick inte till oss så de hade koll. Det blir en sådan skillnad i känslan och förtroendet för de som ska ta hand om dig.
Dessutom verkar personalen tro att de har befogenheter men när det kommer till kritan har de inte det. Som i går när jag höll på att krevera av smärtor så började de med att jag inte skulle ha ont och de skulle smärtlinda mig. Men sen kunde de inte smärtlindra mig för de var tvungna att prata med doktorn först och han opererade eller var på lunch eller hade patient. De var väldigt påhittiga med alternativa smärtlindringar men när arbetsterapeuten kom och sa att en skumgummi kil under benet kunde göra underverk då undrade jag vilken planet eller smärtkännedom han hade?????? Dessutom var den täckt med billig läderimitation som klibbade fast på mina bara ben....
Till slut kom min doktor ner och han ordinerade att jag återigen skulle smärtblockeras var det en befrielse. Upp till övervakningen igen och post op. Narkosläkaren var inte van vid att lägga blockering och tog tid på sig men effekten var grym och på 13 h var min fot helt avdomnad. Först efter 20 h var hela effekten borta och jag började klättra upp på smärtskalan.
NU har jag förbannat ont igen (en 8a) inte närheten av gårdagens 10a men de kan ändå inte smärtlindra mig tillräckligt. Jag hoppas verkligen att detta inte håller i sig någon längre stund och att de 3 dagarna som doktorn säger att smärtan ska vara grym bara är 3 dagar och inget annat....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar