De första två dagarna var smärtmässigt på en sådan nivå att jag (bara 3 dagar senare) inte ens kan föreställa mig att jag hade så ont att jag knappt stod ut.
Nu känns det som om jag i stort sett är smärtfri i viloläge (max 3 på en smärtskala) men går sakta tar sig upp mot en 6a.
Dessa inläggen kan verka lite förvirrade men det är oftast för att jag inte klarar att skriva hela på en gång och då blir det lite hattigt.
Idag undrade jag varför jag låter så mycket av min energi gå till att skriva här? Jag kan nog ärligt säga att om mamma varit i livet och jag hade kunnat prata med henne så hade jag nog inte ventilerat mitt tillstång här alls. Det är snart 2 månader sedan hon dog och saknaden är så grym fortfarande. I går ringde syrran och berättade att de nya hyresgästerna flyttat in hennes lägenhet. Det känns inte bra. Det är som syrran sa; när fönstrena såg ut som innan var det tomt, sedan har det varit tomma fönster i ett par veckor och det var tyngre men att se andra människors saker i vår mammas fönster är värst. Livet av en människa raderas ut snabbare än snabbast. Det är och känns för djävligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar