9 månader efter operation

Mina uppdateringar om hur jag mår i foten har uteblivit och det bara för att jag inte haft tid att uppdatera.

Nu 9 månader efter operationen så går jag varje dag. Jag var sjukskriven till 25 april (6 mån efter operationen). Först helt sjukskriven och efter mars på halvtid. Ja, jag bröt min 100%iga sjukskrivning och valde att vara sjukskriven på 75% för att med gott samvete kunna svara på mejl och i telefon. Det är livet som egen företagare.

Jag får anpassa mig efter hur mycket min fot klarar att jag går om dagen. Jag har en förmåga att gå lite mer än vad den anser är ok. Jag har valt att inte äta några värktabletter för att inte "lura" mig själv att foten är bättre än den är.

Som sagt, jag är egen företagare, och jag kan styra mina dagar rätt bra under lågsäsong. Under högsäsong (juli) så har jag haft ett rent helvete. Jag har jobbat varje dag 7-19 med varierade arbetsuppgifter. En timmes rast på dagen som bara gått åt till att ligga hemma med foten högt. Stå, gå, sitta och i nästa veva vila en stund med foten högt. Inget att rekommendera...

Jag har ont och foten värker men med ett glas vin på kvällen så somnar jag gott och får sova hela natten.

Jag fick frågan av 'Lisa' som läst min blogg om när min fot slutade att göra ont vid belastning. Ojoj, jag borde fortsatt skriva mer under tiden efter att jag började belasta. Det är svårt att komma ihåg De första dagarna efter att jag tog bort gipset hade jag riktigt jävla ont. Som tur var hade jag en otros som jag använde och avlastade. Den använde jag en bra bit in i april när jag jobbade eller skulle gå mer än ett par hundra meter. Den hjälpte mig massor.

22 april åkte jag till Spanien med min pappa och hans sambo. De är lite halta och lytta själva och det var första gången som jag skulle gå lite längre sträckor som jag valde att inte använda ortosen. Jag kunde då gå kortare sträckor. Jag tror att det var där jag började känna att det gick framåt och då blev jag lite mer positiv till sinnet.

Det som har varit jobbigt är att om jag tittar tillbaka en vecka så ser jag ingen förbättring på foten. Däremot om jag tittar tillbaka en månad så kan jag se att det går framåt. När vi var i Spanien i juni hade jag jobbigt att gå ner och upp från stranden. När vi var tillbaka i augusti hade jag det mycket lättare. Jag haltade mycket i flip-flop i maj, mindre i jun i och ännu mindre i augusti. Nu är det nog inte så att jag kommer att bli haltfri i flipflop men det är ändå en jämförelse.

Jag kan röra min stelopererade led ca 0,5cm. Jag vet inte om det är mycket eller lite.

Min doktor säger att smärtan kan minska upp till 1 1/2 år efter operation så jag är hoppfull men livrädd att slita ut nästa led och behöva göra en liknande operation igen.

Jag är så tacksam för min familj. Min man har stöttat och tagit i stort ansvar hemma under denna period. Min svärmor som på alla sätt gör allt som står i hennes makt att vara där och hjälpa mig. Kärlek. Aldrig så att hon försöker ersätta min saknad efter mamma men hon visar att även hon finns där villkorslöst i vått och torrt. Så stor kärlek och ödmjukhet jag känner inför de uppoffringar hon gör för mig. Precis som med mamma är jag dålig på att visa henne det.